Inspotekspodden

#55. Hormoner i kaos - ett ärligt samtal om klimakteriet och livet efter 40

Ett ärligt, varmt och befriande samtal om klimakteriet – utan filter.
I det här avsnittet möter jag 40+aren Veronica i ett personligt samtal om hormoner, klimakteriet och livet mitt i förändring. Vi pratar om symtom, hormonbehandling, känslor som svänger, stress och ångest – men också om skratt, igenkänning och lättnaden i att bli äldre.
Vi vågar prata om prestationshetsen, om att ha slitit för att vara den “perfekta” kvinnan, mamman och partnern – och om skulden över att ibland ha varit mindre närvarande i jakten på att räcka till.
Vi skalar av idealen, ifrågasätter Instagrambilden av livet och landar i en viktig insikt:Vi kan inte leva som vi gjorde när vi var 30 – och det är okej.
Det här är ett avsnitt om kunskap, självrespekt och att ta hand om sin kropp på nya villkor. Om att äta rätt, styrketräna, minska stress – och om att våga be om hjälp.
Ett samtal för kvinnor. För män. För relationer.Och för alla som vill förstå vad som händer när hormonerna "goes bananas".
Lyssna och få INSPO du med!
 
Inspotekspodden på Instagram
Min hemsida
Virres hemsida
 

#56. Du behöver inte försköna ditt liv för att leva det fullt ut

Kanske har du sett serien eller läst boken "Jag for ner till Bror". I det här avsnittet möter jag dess författare; Karin Smirnoff, i ett lågmält, ärligt och existentiellt samtal om livet – sådant det faktiskt är.
Vi pratar om ålder, tid, tvivel och kreativitet. Om att göra det man förmår med det man har, just där och då. Om att leva utan att försköna – och varför det ibland är mer meningsfullt att stå kvar i det som skaver än att försöka putsa till det.
Karin delar tankar om tystnad, natur, skrivande, träning, terapi och varför de svåraste sakerna ofta är de mest uppbyggliga. Vi pratar också om att ångra – eller kanske snarare acceptera – det som blev som det blev, och om att släppa idén om att livet måste se ut på ett visst sätt för att vara värdefullt.
Ett samtal för dig som vill leva mer sant, mindre tillrättalagt – och som inte längre är intresserad av filter, floskler eller förenklade svar. Lyssna och få inspo du med!
 
Följ mig för mer inspo: 
Inspotekspodden på Instagram
 
Klippt av: Johanna Fischer
[00:00:00] Enda jag tänker att jag ångrar lite kanske är att jag inte var... mycket med morsan innan hon dog sista år i livet Tänker jag att jag hade kunnat Prioritera lite annorlunda jag hade kunnat vara lite mer vuxen så skulle jag gjort mer med henne Men det var som att det inte riktigt gick.
Välkommen kära du till Inspotekspodden, det här är podden om mod och mening och självledarskap, allt sånt där som vi behöver ha för att ta oss framåt i livet. Här möter jag människor som inspirerar, utmanar och delar med sig av sina livsresor så att både du och jag kan hitta kraft, få livstips och riktning och kanske till och med lite mer liv i livet.
Tack för att du är här. Nu kör [00:01:00] vi.
Välkommen hit Karin Smirnoff till Inspotekspodden. Tack ska du ha. Hörru du, om jag skulle presentera dig så skulle jag ju kunna göra en sån här väldigt flådig presentation, vilket jag också ska göra. Men jag tänker att du också ska få presentera dig själv.
Men om jag börjar. då skulle jag säga att du är en fantastisk författare. Har ju tagit över millenniumscenen, eller precis och precis, men två böcker är i alla fall utgivna. Triologin om Jana Kippo slog oss på köften.
Också Sockerormen har du skrivit, det är faktiskt min favoritbok. Är också företagare. Kvinna tycker jag som har ett starkt uttryck både i det du gör när du möter media och i sättet du skriver på. ska ju också få en filmatisering som är också på gång eller hur? [00:02:00] Jo det är ju första kippoboken. Så Där är du i livet, du är också 60 bast?
Mm, precis. Jag fyllde ju det i höstas. Det är sådär lagom kul. Lagom kul. Jag tänkte att vi skulle prata lite grann om ålder Jag tycker det är ganska intressant. Men om du skulle beskriva dig då Karin, hur skulle du beskriva dig med dina ord? en ganska rastlös person. Jag har hattar mellan olika boenden.
Just nu är jag i Umeå. Där även min son bor då. Och jag brukar sitta och jobba här. Så vi delar lite det mesta han som bor här. Men jag åker hit när jag inte orkar vara i byn. Och så åker jag tillbaka till byn. Och så blir jag uttråkad där. Och så åker jag ner till västkusten eller någonting. Och sen är det ju jättemycket resa.
Generellt Så det har blivit så svårt på något sätt Att bara sitta still känns det [00:03:00] som. Det är ju någonting som har kommit också med alla resor och det händer så mycket hela tiden. Så det är nästan svårt att komma tillbaka till sånt som jag normalt sett tycker är ganska skönt. Att bara mig ut och bara vara i naturen. Är det snö så man kan åka skidor eller spark eller vad som helst Jag gör ju sånt där, men samtidigt så är det som att jag kommer in i något riktigt bra kreativt flow nu. Så så är jag just nu. Men sen kan man ju, alltså det känns som att man förändras som människa hela tiden. Det liksom går upp och ner utifrån förutsättningar och stress och massa grejer.
Så det är ganska svårt att definiera sig själv som person. Ja ja jag är mycket med mina barn. De bor ju här runt Umeå. Tyckte det var så himla skönt när de blev stora. Så att jag fick rå min egen tid. Men de är ju fortfarande ganska behövande [00:04:00] på många sätt. Att det är att har fått en annan sorts relation än mamma barn.
Att det har blivit en mer vuxen relation. försöker hinna med dem och mitt barnbarn och lite sånt där. Är en ganska usel mormor just nu tror jag. På vilket sätt? Jag är ju hemma så lite och så... jag är hemma så har jag så mycket att göra egentligen Så att jag har inte så jättemycket tid egentligen Ägna mig egentligen åt honom just. Det ska väl förändras när han blir lite större kanske. Vad betyder tysthet för dig? Det betyder ju väldigt mycket. Det är liksom det jag verkligen gillar med byn.
Att det är tyst. Det är ju någonting som man upptäcker ganska snabbt när man rör sig utanför byn. Tystnad är någonting svårfångat exklusivt nästan som jag tar för givet. Det vara väldigt jobbigt man inte hittar tystnad. Stressande jag, [00:05:00] ljudestressande kan också tycka att ibland är det svårt att hitta den inre tystnaden.
Alltså i mig själv, även om det är tyst runt omkring. Att det är min hjärna och mitt varande som går på hög varv. där håller jag ändå med dig. Hela tiden någonting som pågår på vadå, är inte det också som livet är? Att det hela tiden pågår någonting? Jag vet inte, jag de där tillstånden där man bara är tyst i huvudet och allting är bara så himla perfekt. Tänker att de finns i det kreativa, där man är koncentrerad på någonting kreativt. Och allt annat blir oväsentligt. Men då är det ju ändå att man fylls av någonting. Och då är det ju att vara inne i flow.
Du vet när du är så inne i någonting att du märker inte ens att det blir mörkt ute. Och du har glömt att tända lamporna eller glömt att käka till exempel. Känsla. Vet, den är fantastisk. Du sa någonting också att du har svårt att hitta den kreativa delen just nu. Jag har svårt att hitta andra kreativa sidor känns det [00:06:00] som.
För att jag har alltid hållit på med olika saker. Målat och sånt där. Nu är det som att skrivandet har tagit över så himla mycket. att ändå trängs bort på något sätt. Tyvärr. För att skriva har ju blivit jobb till hundra procent medan det andra, måla eller hålla på i trädgård eller jag vet inte, bara hålla på med någonting med händerna, det är lite bortskänkt tyvärr. Och det är ju återhämtning, framförallt för mig.
Men det låter som att det är något för dig också som ger dig energi. Absolut. Men ensamhet det är det. Att också bygger på att göra saker själv. Att vara i fred och bara gå in i någonting och... Måla bort en kväll och lyssna på musik bara eller någonting. Och ingen säger något, ingen vill något, ingen begär någonting av en...
om du skulle ge dig själv ett råd, om du skulle blicka tillbaka när du var 40 så som [00:07:00] jag är, vad skulle du ge dig själv för råd då? Det där tycker jag är väldigt svårt för man är ju bara där man är på något sätt. Och man kan inte ligga steget före, och man kan ligga efter kan man göra, men att ligga steget före är ju hemskt svårt. Så jag tänker att det mesta man gör i livet logiskt. Just därför, visst det är skitlätt om jag tittar på mig själv när jag var fyrtio Sådär, varför skrev jag inte mer?
Varför försökte jag inte publicera sakerna ändå på men var ensam med tre barn till exempel när jag var fyrtio. Ganska små barn. För att de två yngsta fick jag ju rätt sent i livet. Då hade jag en tonåring och två små barn. Tog det mesta av min tid. Jag tycker det är hemskt svårt att råd på något sätt.
För att det låter så himla förnumstigt. Oavsett om det är råd till en själv eller till någon annan så är det ju [00:08:00] som... Alla sådana här floskler liksom om leva i nuet och ta vara på varje sekund och sånt där. Men vad fan det gör man väl, lever i nuet gör man ju. Ja. Det gör alla. Ja, och på något sätt så gör vi ju det vi kan med det vi har just där och då.
Så vi handlar ju förmodligen utifrån den bästa förmågan liksom, det är klart att vi gör det. Bra grej jag gjorde när jag var 40, jag gick i terapi, jag gjorde två bra saker, jag gick i terapi och jag började träna karate, det gjorde jag i och för sig lite innan 40 men däromkring, hade separerat och hade behov av både karate och terapeuten det känner jag att båda de två grejerna väldigt uppbyggligt. Är någonting som jag har burit med mig hela mitt liv. Att vara träningsvan och på något sätt må bra genom träning. fyra års terapi väldigt mycket för mitt fortsatta [00:09:00] liv. Både som förälder och som människa, medmänniska, vad som helst. är sånt där som jag verkligen varmt kan rekommendera alla människor egentligen nå fram till sitt inre och förstå sig på sig själv samtidigt som man bygger upp sig själv fysiskt lät ju som en bra kombo att både gå i terapi och träna karate men jag fattar precis vad du menar med att den fysiska aktiviteten gör så himla mycket.
Jag tror att jag skulle gå go banana som inte jag fick träna. Det är både för min kropp men även för huvudet för när jag har tränat färdigt det är sån kick och jag tänker så här. Mina tankar blir så klara och helt plötsligt så fanns inte de där bekymrena som jag liksom gick och grunnade på innan utan det var...
De blev så mycket mindre efter träningen. Det där med terapi, borde ju vara allmans skyldighet att reda lite grann Jag har också gått i terapi och har faktiskt precis avslutat min andra runda och känner mig [00:10:00] otroligt liksom starkt. Det finns så sjukt många bra människor där ute som kan hjälpa till och pusha och forma så att det är, ja det är verkligen nyttigt. Framförallt så formar man ju sig själv Genom att man gör sig medveten Om massa saker man får verktyg Och annars är man ju liksom Jag känner att det är väldigt lätt att bli
Vapenlös inte själv förstår Varför saker händer Det är lätt att bli ett offer Och det är lätt att bli offer utan vapen podcast kom ju till för att jag behövde ha guidning och stöttning på vägen Jag är otroligt nyfiken av mig och går att grunna på en massa stora frågor i livet.
Och då tänkte jag att fast det inte är en podcast, det måste jag ju kunna göra. jag bjuder in en massa gäster för att prata om stora och små frågor. I syfte att dels göra mig själv bättre att få hjälp att grunna över livet att få nya perspektiv och utveckla en tanke och det har hjälpt mig otroligt mycket [00:11:00] jag skulle kunna säga att den här podcasten är som en del av min terapeutiska resa också, det jag får utforska mig själv tillsammans med andra, det är en ynnest att få sitta här och prata med dig och med alla de gäster jag har, det är det är också jättehäftigt verkligen.
Så vi hittar ju olika sätt att uttrycka oss på ja, men gud ja. En podd blir ju mer som ett samtal också. Samtal är ju ändå någonting som tar en framåt. Samtal med samtalspersoner. Eller människor man kan samtala med. Det är ju lite liknande som att läsa en bok eller någonting.
Ja. Någon säger något eller man läser en rad som gör att man går och grunnar på någonting och hoppar ett steg framåt i saken. jag att det är slutbort. coachar ju också kvinnor som stressa mindre och hitta lite mer livsnjut i livet. vi jobbar väldigt mycket med harmoni. försöka hitta harmoni och balans i livet.
gör du? För nu har vi pratat lite grann om du har nämnt stress och [00:12:00] att du flyttar till olika ställen och du behöver variation samtidigt som du också behöver stillhet och tysthet och åka skidor och det där. Men har du några konkreta saker som du gör för att du ska få någon slags harmoni i ditt liv?
För att du är också ganska pressad under perioder förstår jag med det jobbet du har. Ju skogen till exempel. ju nära skogen nära havet. skogen är ju de delar av året som det går att gå i skogen Obehindrat är jag ju i skogen. Jag kan ju vara timmar i skogen. Bara egentligen ströva planlöst utan av stigar eller sådär.
Ofta går jag runt och letar efter grejer. Fornlämningar letar jag väldigt mycket i en kusin som är arkeolog som jag har varit lite med henne men också hon hjälper mig lite i hur jag ska tänka. Och då har skogspromenaderna fått också ett sorts syfte att grejer vilket är kul. gillar att leta efter saker, jag gillar att vara i övergivna ställen och sånt [00:13:00] tycker jag är väldigt kul.
Så att jag går ganska mycket efter kartor för att se om det finns där det har legat hus till exempel. Som kanske finns någonting kvar. Om inte bara en brunn kanske eller en grund eller någonting. det är också ett sätt att bara vara inne i sig själv och bara gå och av en plats eller vad det nu är.
Skogen är ju så... Otroligt snäll oftast i alla fall
tycker om den här känslan av att man är liten på jorden skogen är stor och havet är farligt och bergen kan man fylla nerifrån det är någonting med det här att få återgå till att vara en person som inte är så fixerad vid sig själv mm tycker jag är ett bra sätt att stressa av på. I mitt yrke är det väldigt lätt att bli självupptagen tro att är något väldigt extra i förhållande till sin ombad periodvis figurerar så mycket i press och tidningar och [00:14:00] medier överallt i världen på något sätt och för mig finns det en sorts löjlig värld i det där som är väldigt oäkta som finns ju där jag kan inte göra något åt den jag måste vara med i den bara se om jag vill eller inte sen då försöka välja den andra världen den som inte har någonting med individens betydelse att göra så mycket Det tycker jag är väldigt avstressande Och inte heller prestation Där finns det ju ingen prestation alls Nej Plocka svamp, plocka bär Jag vet inte Bara vara i rörelse I någonting som är Bara helt naturligt Och finns där Alltid funnits där Visst det någonting annat som du finner ro och återhämtning av förutom dina skogsfärder?
Nej men det kan vara att lite motorcykel ibland [00:15:00] ute i skogen. Typ en duro. Alltså väldigt enkelt och försiktigt Inte någon sån där längre Det är också någon sån här grej som har kommit med åldern att vara lite mer försiktig över går inte lika fort längre men Nej men trädgårdsarbete, det är en sån här grej som trädgård har under väldigt många år varit som jag verkligen gillar att hålla på med.
bara får tillbaka det hela tiden, de här blommorna de bara kommer åter och de liksom hela tiden belönar en med man står där Ovillkorligen. Ja, verkligen Ja. odla saker och äta. Det är väldigt givande. är den där lilla bonden mig som alltid har funnits. Som konnektad med djur odling och maskiner och sånt.
Som känner sig nyttig på något sätt. du Karin, det här med ålder du sa i början 60 år, det är inte så [00:16:00] jädra roligt. Kan vi prata lite grann om ålder? I den första säsongen av min podcast intervjuade jag bara människor över 80 år för att få deras livstips och höra deras historier och vad de kunde skicka med till mig.
är otroligt intressant prata ålder och jag blev liksom mindre åldersfixerad efter jag har pratat med så många 80-åringar för att de visar sig att de tänker på samma saker som jag gör, de tänker om mat eller om sex eller om böcker eller om livet om vi är bara människor liksom, ålder spelar inte jättestor roll, det är klart att den har en viss fördel Tyngd och spelar roll för vissa erfarenheter, absolut.
Men till syvende och sist så är vi människor med ungefär liknande tankar och känslor. när du säger att jag har ändå fyllt 60, vad är ålder för dig? Jag tänkte att jag fyllde 40 och 50 det var som ingenting. jag är inte någon som är särskilt åldersfixerad överhuvudtaget eller fixerad vid åldrandet i sig.
det är [00:17:00] någonting det här med sex, det är på något sätt som bara är i förhållande till mig själv utan till min omvärld också. Mina väninnor till exempel, att vi är... samtalsämnen, de ofta börjar med krämpor. Nu pratade jag med en tjejkompis här nyligen. Hon hade fått artros i höften och samtidigt tappat en krona på en tand.
Eller en lagning på en tand. det var verkligen så här. Det är så jävla tråkiga ämnen. Ja. ändå är de där. Och liksom... måste på något sätt vara måttlig. var det vi kom fram till, att den här måttligheten som man måste något sätt gå in i, att saker med måtta är så vansinnigt tråkigt.
Att man kan inte vara uppe för sent för då förstör man hela nästa dag. kan inte dricka vin en hel natt för då är det liksom fyra dagar förstörda. Allting har blivit sådär [00:18:00] ordentligt och lite tråkigt. Men måste det vara så då? Det är som att det blir så. Därför att det blir den här tanken också. som helst känns.
Men nu är det som sista planhalvan. På något sätt. Det är den sista delen av livet. Och då handlar det ganska mycket om. Det har blivit mycket mer aktivt Inom mig också. Vad ska jag göra med mitt liv nu då? Säg att jag är fräsch. Tills jag blir 80. mycket mer kan man kanske inte räkna med. har jag 20 år på mig.
Vad ska jag göra med mina 20 år? Helt plötsligt så blir det. har jag slösat bort en dag genom att det ligger att kolla på tv-serier vad hade jag kunnat ju förställa så där jag att jag aldrig behövde tänka förut utan var det som att vissa dagar ser ju andra så men det har blivit mycket mer
koncentrerat kring vad är meningsfullt vad är uppbyggligt hur ska jag leva, hur mycket ska jag träna och mycket ska jag bygga relationer? Ska jag vara kvar i min [00:19:00] relation? Eller ska jag vara en gång till i mitt liv? Nej, det orkar jag ändå inte. .
Då kommer måttligheten in igen. Ja, precis. Gud vad jobbigt att lära känna. Jag har ju ganska bra med Tobbe det har jag. Så det är inte så att jag går och funderar så mycket. Men ändå liksom de här sakerna som man hela tiden hade på något sätt aktiverat i sig. Att livet är så fullt av alla möjligheter. Och det är kul och det är kul.
Och har reducerats till något sånt där pragmatiskt på något sätt. Det är som att dina år räknade och du började nästan räkna ner. Och få lite klaustrofobi i tid. Precis och det är det jag känner att jag behöver. Jag måste komma runt det här liksom. Det handlar inte om kroppens förgänglighet eller
handlar inte om sånt riktigt men det blir liksom, det kommer närmare såhär, fina gener jag har farsan blev dement, morsan blev dement [00:20:00] då kanske du inte ens har 80-80 kvar nej mamma hon blev över 90 innan hon började bli lite sjov men farsan han var ju ganska Ganska rejältement. Runt 75 kanske. 80 någonstans där liksom.
Varför det var det vet man ju inte riktigt. Men är det något som jag brås på? Alltså det kommer ju in sådana här tråkiga grejer hela tiden. tänker du på döden? Skrämmer den dig? Nej. Det gör den inte, inte döden i sig. Den har jag ju sett, jag har ju varit med när mina föräldrar dog. Och de processerna, de har jag tyckt var fina naturliga.
Och det känns som att pappa och mamma, den dagen kom så var den fullständigt Det var ingenting de kämpade emot, mamma lite kanske, men... var ändå processer som kändes [00:21:00] och är tråkig när det kommer ett djur som blir överkört eller får ta bort en hund eller något sånt där.
Det är ju en oerhört tråkig död. jag är inte rädd för döden. Nej. att även om jag skulle dö nu, eller vill säga att jag skulle bli allvarligt sjuk det här var min tid på jorden så skulle jag känna mig ganska nöjd med min tid på jorden. Att okej här blir mitt liv. döden är ingen grej.
Utan det är mer livet. Det är livet som är grejen. Men har du någonting som du ångrar att du gjorde eller som du inte gjorde i din historia? Jag har inte så mycket för det där att ångra saker. del människor är oerhört duktiga på att välja rätt väder till sina barn och det ena med det andra. De är så himla...
Varutsedande Varutsedande och planerande. Jag är inte en sån person. Jag kan knappt planera en dag i föreväg utan att [00:22:00] det blir jobbigt. Så vad är det jag ska ångra? Jo, nej Det enda jag tänker att jag ångrar lite kanske är att jag inte var... Tillräckligt mycket med morsan innan hon dog Hennes sista år i livet Tänker jag att jag hade kunnat Prioritera lite annorlunda
För att vara mer med henne För att hon Var så beroende av mig Och att det var bara egentligen mig Hon ville vara med sista året Och jag kämpade emot det där Från början kämpade jag emot det ganska hårt När hon började bli lite snurrig Jag tyckte att det kändes jobbigt att de skulle förändras, att vår relation skulle förändras.
Att vi liksom inte skulle sitta vid min öppna spis och prata livet därför att hon inte kunde det längre. Sånt. Och då tänker jag att om jag hade varit [00:23:00] en... Mer förutseende, mer generös person och inte förvandlas till ett litet barn på slutet där själv på något sätt som bara kämpade emot att hon blev sämre om jag hade kunnat vara lite mer vuxen så skulle jag gjort mer med henne men det blev ju som bara jobbigare och jobbigare istället hela processen att liksom vara med henne vilket också vi säger naturligt ja men det är ju det men Ibland får man ju bara bita ihop och försöka göra saker som gynnar en annan människa.
Men det var som att det inte riktigt gick. Sen om det är någonting att ångra vet jag inte. Eller om det som är allt annat i livet som kanske inte har varit för mig själv att framstå i guldskimrande dagar. Kanske handlar bara om att det är där man är. Det det man förmår [00:24:00] och... Att det inte alltid är så jävla lätt att bara levela upp och bli lite bättre.
Nej det är väl lätt i efterhand att titta på det. Men vi kommer väl tillbaka till det där som vi sa innan. Att vi gör det vi kan med det vi har där och då. du, om du tittar på de åren som du har kvar nu då. Nu vet vi inte hur många det är, men jag förhoppningsvis skitmånga. Men har du någonting som du drömmer om då? Som du inte har gjort ännu? Nej. Jag tror inte det.
Egentligen. Alltså jag tänker att mitt liv aldrig har byggt på drömmar. Eller något sånt där. Det här ska jag verkligen verkligen vilja göra. Utan saker är bara... Skett. jag brukar skriva... Till varje nyår brukar jag skriva några rader. Och så läser jag det efter ett år och ser hur man blev då.
I år så har jag bara liksom egentligen önskat mig själv att det ska vara roligt att skriva. Och att jag ska... vara konsekvent när det gäller träning. är inte så storslagna [00:25:00] grejer. Fast det kan ju vara ganska storslaget Det där med konsekvent träning Det är inte alltid lätt att få in. Och motivationen sviker och alla saker.
Men det är ju jätteviktigt. tyckte var bra saker. Och kul att skriva. Det önskar vi väl att det alltid var roligt att skriva. Precis, det är ju inte alltid det. Men... det är det så är det ju väldigt roligt att skriva. Hur känns det i dig när det är så där jädra roligt att skriva när du tappar tid och rum?
Det känns som att har kontakt med någon del av sig själv som... är nästan som en hemlig del hans personlighet. när man har kontakt med den så är det så mycket som fungerar. är en sorts andlig kontakt tror jag. Ibland kan jag gå upp förbi mina böcker. Min pojkernatt. Han har en bokhylla och så har han ställt mina böcker där.
Åh vad fint. Förbi det ibland säger jag jag skriver ju de där böckerna hur fan gick [00:26:00] det till? Det har det gjort allihopa. Precis. Och då tänker jag att det där som går att försätta sig det här tillståndet där man Nästan får utom jordlig hjälp med att hitta formuleringar minnen, berättelser karaktärer, röster.
Så är det en otroligt behaglig känsla av tillit till sig själv. Ja
Sen finns det ju en annan typ av skrivande som är mer mödosamt. Det är verkligen då man behöver hitta det där utrymmet eller den här kraften. gör du då när du ska hitta den? Går den att locka fram på något särskilt sätt hos dig? Genom rutiner. Ja Och [00:27:00] det är ju mitt stora problem genom hela mitt liv.
Det är ju rutiner. Och planering. Planering, rutiner och här att göra samma sak om och om igen.
Och det är ju på något sätt också Det här nötandet gör ju att man blir bättre på saker får de insikterna så Kan ju Men karaterna är ju en sån typisk grej Det börjar på vittbälte Du kan inte hur begå vad du än är. Även om du vore världens bästa karateka.
kan du inte ta ett svartbälte utan alla andra steg. det bygger på kunskap som måste nötas in och nötas in och återigen nötas in. Tjatas om om igen och förfinas. Plus att du måste få mentala insikter om vad det är du gör. I det du gör då. Om vi bara tar en sån enkel sak som karottan. [00:28:00] Och så är ju liksom livet i stort också.
som tar längst tid att behärska. Det är de man får ut mest av. är jag nästan övertygad om. Att de här lätta tillfredsställelserna. De snabbt övergående. Tänker jag är en sån där liksom livsgrej att försöka träna på att bli bättre på saker tänker jag är ett livstips om du bara slänger ur dig direkt såhär var lite mer ihärdig och träna på saker du kommer tjäna på det i längden även om det är fett tråkigt ja, precis jag menar skrivandet till exempel jag debuterade ganska sent i livet och jag tänker att kan ha med också självförtroende att göra och sådana där saker som gör att jag inte har göra det innan För att jag har ju ändå skrivit hela mitt liv.
Men det har också handlat väldigt mycket om att, vad ska man skriva om då? Och hur skriver man? Och hur blir man bra på att skriva? Jo, man blir bra på att skriva genom att träna. [00:29:00] Jag har skrivit, innan jag funderade till Bro så har jag skrivit säkert... Fem sex romaner om jag skulle lägga ihop allt jag bara har bestämt att det här var skit det här är bra nu har jag kollat av att jag klarar av att skriva så långt är ingenting som publiceringsbart har aldrig varit kontroversiellt att tänka så, det har aldrig varit så att jag tänkt att jag kan ändå försöka tänk om det är världens bästa bok och Jag förstår att det inte är dig själv Men tänk om ombärden tror Så träna där Att svårt att skriva Egentligen att skriva bra Svårt att skriva bra På ett djupare plan än bara som alla kan Skriva liksom för att vi kan skriva Från när vi är sju år Mm litteraturen något annat.
Att skriva en eller någonting. att kunna skriva någonting som faktiskt talar till någon annan på ett sätt som... Jag tänker bara att [00:30:00] landar som det känns som att vi pratar med varandra. Att det finns en relation i texten. Det är fantastiskt vackert och... Både för att skriva det och läsa det.
Men skriver du också? Jag skriver en del. Är nog i det där läget där du är såhär, jag kan inte skriva. Vad behövs det för att skriva? Jag skriver inte tillräckligt bra. Jag är nog i väldigt, väldigt mycket tvivel Ja, och är i det där. Men vem är jag som tror att jag kan skriva? Så när du sa sådär tidigare att varför publicerade jag inte tidigare?
Varför skrev jag inte mer? Varför trodde jag inte på mig själv? Ja, det kanske är de tipsen jag kommer ge till mig när jag är 60 år.
Ja men vissa grejer som läst om, av de få texterna som jag verkligen kände att nu håller jag på att skriva något som är ganska bra, var jag 30 tror jag. sen kom alltså andra grejer emellan så att det kanske blev en halv bok eller något sånt [00:31:00] där. Och den hittade jag för inte så jättelänge sedan och såg bland annat att kippospråket föddes då.
Wow! massa olika skäl egentligen intellektuella skäl utan mer så här praktiska skäl att jag var dålig på att skriva maskin och över massa saker för att jag skulle slippa skriva ord så att det skulle gå fort och massa grejer att det finns liksom ett helt tydligt kippospråk ganska drastiskt språk och att det faktiskt var ganska bra att det liksom inte hade gett mig själv den creden alls Att det här är så pass bra så det här hade jag kunnat fortsätta utveckla och kanske försökt få publicerat.
Det fanns inte på kartan. Därför att jag inte trodde på mig själv alls. Det viset Jag hade vågat dela det med omvärlden. tvivla på dig nu? Absolut. Det kan jag göra, men det [00:32:00] är inte på samma plan. Med sånt jag skriver känner jag ändå att det oftast håller ganska bra. Att jag känner mig så säker på språket att jag kan experimentera med språket.
Och att jag kan ha roligt med språket. sen kan jag ju tvivla på... Kanske när det gäller millennium i synnerhet, min förmåga att skriva spänning lösa brott och sånt där som jag tycker är ganska tråkigt. som jag egentligen är sekundärt intresserad av i krimplottar. Att det fortfarande är psykologin mellan människor som jag tycker är intressant.
Och det kanske inte krimläsare tycker i första hand är intressant, för då skulle de läst romaner istället. Men jag är ganska självkritisk men inte så att det liksom blir ett handikapp hindrar inte dig utan du kan ta dig över det där och tänka att jo jo men alltså jag, [00:33:00] kom igen nu jag har ju skrivit de där böckerna jag kan precis men jag vet inte. Det är som både och det där. Jag brukar spela golf ibland med min sambo för han älskar golf.
Jag hatar golf. Så du ställer upp helt enkelt? Ja jag ställer upp helt enkelt. Jag har tagit grönkort och sånt där. Jag är så jävla dålig på golf. Jag hatar att vara dålig på saker. Verkligen. Så det är en sån kamp med mig själv. Varenda gång vi går ut på en avdelning Golfbanan liksom Och han nästan bara Kul det här ska bli Och jag känner verkligen såhär Oj oj oj vad mycket bollar Jag får leta i skogen nu En trevlig promenad I alla fall, jag försöker verkligen såhär
jag tänker att det ibland är kul att göra saker ihop också för någon annan och jag vet att han tycker det. Det är ju hans passion liksom. Och det där är ju viktigt, det där är ju kärlek [00:34:00] tänker jag. Att jag ställer upp och gör det här med dig även om jag tycker att det är skittråkigt det är klart. Ja. Det är en del av livet på ett sätt att ställa upp faktiskt då.
Ja, han hjälper mig att gräva och sätta potatis och sånt där som han hatar överallt. Ni verkar ha en bra relation tycker jag. Ja vi har en ganska bra relation tycker jag. Vi du Karin avslutningsvis har ju du gett ett livstips det där med att ibland våga orka hålla ut och hålla i och träna på någonting för att du blir bättre det tar jag till mig otroligt mycket det är Ja, det landade gott mig.
Jag som också är lite otålig och tycker att det är tråkigt att syssla med repetativa saker. Men finns det någonting annat som du skulle vilja skicka med i form av livstips för att där ute? Eller något som du tycker är superviktigt då? Att man kanske inte ska ge upp och läsa böcker. Nej så himla lätt idag att göra det.
Det känner jag i mig själv också. Att det är [00:35:00] väldigt lätt att ersätta. Man tror i alla fall att man ersätter böcker med tv-serier. Filmer och sådär. För att allt är så lättillgängligt. det är nästan så att får påminna sig själv om av att läsa Vad betydelsefullt är. få dela erfarenheter Att någon delar sina erfarenheter genom en bok.
att man inte själv behöver allt på riktigt. Det finns inget jäkligt kompon som kan mäta sig just med böcker. där kan vi väl också hitta den där känslan där allt annat bara tok försvinner Det finns bara jag och det som står där. Det är inte ens att jag ser texten. Jag blir liksom ett med det som står.
Den känslan är ju fantastisk Att tappa totalt greppet om vem är jag. Jag är bara där liksom. det är en underbar känsla. för många människor blir svårare och svårare faktiskt. Lite böcker och så [00:36:00] jobbigare helt enkelt Och då är vi ju där igen. Att man inte ger upp på att göra saker som är lite jobbiga.
Det kan vara väldigt jobbigt att komma in i en bok. kan det vara. Det där slår ju an mycket i mitt svensk lärarhjärta Och mitt rektors hjärta. Att läsa mera. Absolut. Verkligen. Jag... Jag vill säga ett stort tack till dig Karin för att du tog dig tid mitt i allt ditt herj och hets runt omkring som du har att samtala med mig en stund eller en ganska lång stund om livet och hur du har det och jag tänker att jag har fått en ganska bra uppfattning om vem är det, den där Karin Smirnoff som skriver böcker.
Jag tycker att det var ett fint mellanmänskligt samtal om kanske egentligen inte så mycket författarskapet och ditt... Den biten utan mycket om om livet och synen på livet som det är just nu i alla fall det kan ändras det kan ändras men du, tack för idag men [00:37:00] tack själv det var kul att prata med dig jag
Hej kära poddlyssnare, tusen tack för att du har spenderat tid med mig i det här avsnittet. Om du gillar det du hör, tryck då på gilla, kommentera någonting kanske eller följ och prenumerera. På så vis ger du ju podden massa kärlek och stjärnor och glitter så fler kan ta del av mina samtal. Och jag får synas, för det vill jag ju.
Jag vill ju dela alla de härliga samtalen som jag har. Tack återigen. Vi hörs i nästa avsnitt och du, ta hand om dig tills dess. Och kom ihåg att det är du som kan förändra ditt liv och det är du som styr skutan. Puss och kram på dig.

#57. En våldsam kärlek - mor & dotter om våld, frihet och att tvätta bort skammen

Ett avsnitt som berör på riktigt.
Jag möter Jessica MacDowall (tv-producent, författare och föreläsare) och hennes dotter Nora – i ett modigt samtal om våld i nära relation, skam, barnperspektivet och hur man tar sig ut.
Jessica beskriver resan som började med en stark förälskelse – och slutade i rättegång och fängelsedom. Nora delar hur det är att växa upp i en miljö där bråk och våld blir vardag, och hur barn utvecklar strategier för att överleva (som att höja Bollibompa till max för att slippa höra).
Vi pratar om:
varför man inte går efter “första slaget” (den varma-kalla duschen)
hur skammen äter upp – och hur den kan tvättas bort
hur trauma kan påverka tillit, vänskap och dejting
varför kunskap och samtal är hopp
vart du kan vända dig om du är utsatt (kvinnojour, Kvinnofridslinjen, BRIS, polisen/112)
Ett avsnitt med både tyngd och glimt – för vi får inte glömma glädjen, ens när ämnet är mörkt. Och det viktigaste: Du är inte ensam.
Lyssna och få inspo du med!
 
Avsnittet är klippt och redigerat av Johanna Fischer
 
Jessicas hemsida
Boken "En våldsam kärlek"
Inspotekets hemsidan
Inspotekspodden på Instagram
 
 
Transkribering: 
#57. En våldsam kärlek
===
[00:00:00] Eftersom föreläsningen är så pass utlämnande och stark så började du med att det var någon som frågade hur känns det för dig som dotter att sitta och lyssna på detta fruktansvärda som din mamma berättar. Så det började med att folk i publiken var nyfikna. Ja det var. Och då hade du en sån naturlig förändring för det där.
Det är elva år sedan vi kom ur den familjesituationen som vi levde i. Den börjar med en fantastisk person, en häftig förälskelse med en fantastisk man. Den slutar med en rättegång som slutar med att han får fängelse
Välkommen kära du, till Inspotekspodden. Det här är podden om mod och mening och självledarskap. Allt sånt där som vi behöver ha för att ta oss framåt i livet. [00:01:00] Här möter jag människor som inspirerar De utmanar och delar med sig av sina livsresor så att både du och jag kan hitta kraft, få livstips och riktning.
Och kanske till och med lite mer liv i livet. Tack för att du är här. Nu kör vi.
Då säger jag välkommen till Inspotekspodden. Tusen tack. Tack. Och vilka sitter jag med idag? Jag tänkte att ni ska få presentera er och berätta vilka ni är. För ni är faktiskt två personer med idag. Jag heter Nora. Jag fyller 18 på måndag. Grattis i förskott! Tusen tack. Jag studerar på gymnasiet. Finns det något mer att säga?
[00:02:00] Jag heter Jessica MacDowell och är tv-producent, författare och föreläsare. Jag är mamma till tre fantastiska barn. Ja, försöker sprida kunskap framförallt om ämnet våld i nära relation. Så det bara går via både tv-serier och böcker och föreläsningar. Det var ju precis så vi träffades. Just det. På ett event kan vi säga för att sprida information om våld i nära relationer.
Men jag tänker att vi ska komma till det. Jag tänker att vi ska göra en övning först innan vi djupdyker ner i vad ni gör och varför ni är här. Om jag ställer frågan, vem är du? Och så är regeln att du får inte säga hur gammal du är, vad du jobbar med eller vad du pluggar med. [00:03:00] Om du är mamma eller syskon eller något sånt där.
Vem är du? Om du inte får använda sådana attribut Vem av er vill börja? Ska jag börja? Ja, gör det. Jag är en tjej som är väldigt glad. Jag är väldigt omtänksam och bryr mig om min omgivning.
Jag är... Vem är jag? Jag är en människa som alltid vill andras bästa och alltid sätter andra hellre före mig själv. Väldigt många bra saker om du vill. Ja men jag är känslig. Jag har... Du är väldigt stark. Jag är stark. Ja, det är du. Tror du är stark? Ja! [00:04:00] Snyggt Väldigt bra. Jessica, vem är du då? Ja, jag är en person med hög integritet.
Väldigt social, supersocial och på ytan, men när det kommer till mig själv så är jag nog väldigt privat. Och det kan säkert vara ett skydd på något sätt. Men jag är envis. Jag avskyr orättvisor.
Hönsmamma så in i Norden skulle jag säga. Väldigt mycket hönsmamma En bra kompis är jag också. Jag är väldigt tacksam över att jag har så många fina vänner. Det är viktigt att man är en bra vän. Lojal. [00:05:00] Vilken fin presentation. Och vilka fina presentationer av er. Det blir som att måla upp den här människan som sitter där och pratar.
Så att våra lyssnare får en bild av vem är hon. Det är ju lätt tänker jag att... Säga såhär jag heter Sandra jag är såhär gammal, jag har såhär många barn, jag bor här, jag jobbar med det här det säger ju en del men vi vi är ju så mycket mer än bara våran ålder och vårat jobb och vilken relation vi har, så jag gillar den övningen den är bra för att kunna landa i det men jag vet inte, vi har kanske inte sagt vad ni är för relation nej Jag är mamma till Nora.
Så jag hänger väldigt mycket tillsammans. Är hon sådär hönsig? Vad betyder [00:06:00] hönsmamma? Att jag är hållit på hela tiden. Det var ett ganska snabbt svar, ja.
Jag har själv en dotter, nu är hon 19, men det spelar som ingen roll hur gamla barnen blir. En som mamma vill ju gärna vara där. Min äldsta fyller 25 och det är fortfarande min bebis, alla tre. Det ligger nog fint i det. Men även om man är så här, för vi är ju verkligen otroligt nära, du och jag och dina två bröder, men även om vi är bästa kompisar vi åker till Paris och vi har roligt och vi föreläser ihop och vi gör massa roliga saker tillsammans och pratar om allting, så är det ändå fortfarande mamma dotter skulle jag säga.
Där finns också... Även om man är i en [00:07:00] kompisrelation också. Jag är nog väldigt mycket mamma dotter ändå. Men ni jobbar ju ihop och är privata ihop. Så på något sätt kanske det behövs någon skön stämning däremellan så att ni pallar med varandra dygnet runt.
Absolut. Hur kommer det sig att ni började... Jag tänker ändå att det är ett jobb som ni gör. Ni utför ju någon slags mission eller ett jobb att sprida inspiration och kunskap till människor om hur det är att dels vara utsatt för våld i nära relationer men även vad vi kan göra för att det inte ska hända igen.
Hur kommer det sig från början att ni ville göra det här tillsammans Det var ju att du föreläste och jag följde med och sen efter blev det en diskussion kring lite mer barnets perspektiv och sen så [00:08:00] fick jag frågan. Ja, precis så. Du hängde med mig när jag föreläste på olika ställen. Jag tyckte det var så roligt om hon följde med.
Så kunde vi åka och se andra landskap. Det var mysigt att sitta i bilen tillsammans. Det var en möjlighet att hänga med precis som Nora sa. Så eftersom föreläsningen är så pass utlämnande och stark. Så började du med att det var någon som frågade hur känns det för dig. Som dotter att sitta och lyssna på detta.
En fruktansvärda som din mamma berättar. Så det började med att folk i publiken var nyfikna. Och då hade du en sån naturlig förhållning för det där. Och efter det så... Ja, på den vägen är det. Men hur känns det att lämna ut? Du säger att det är väldigt utelämnande saker. Du väldigt sårbar när du står där.
Och sen så kommer din dotter med dig där. Det är som att ni [00:09:00] öppnar upp er för hela världen för hela Sverige. Men den känslan Nora, hur var den i början? Var den läskig eller var det sådär självklart för dig att jag vill vara med och sprida det här? Alltså det var ju inte föreläsningarna som satte igång det utan jag har ju alltid pratat om sådana här samhällsproblem med skolan.
Jag har ju lyft liksom våld i nära relation, argumenterat för att höja straffen för våldtäkt. Jag tycker det är väldigt intressant. Det kom helt naturligt då. Jag hade redan öppnat det. Jag har alltid varit öppen med vad som har hänt. Varför stänger jag inne när andra lider av samma sak? När andra har gått igenom samma sak?
Så att de var nyfikna och ville veta. Det tyckte jag bara var kul. Att få vara [00:10:00] med och delta. Men vi har ju processat det här innan Ja man får ju säga det att det var ju många år sedan. Vi hade ju aldrig kunnat göra det här för tio år sedan. Men det var ju elva år sedan vi kom ur den familjesituationen som vi levde i.
Och efter det har det ju runnit mycket, alltså hänt jättemycket Allt från terapi till att tiden går att...
Såret är ju inte så färskt längre jag hade aldrig utsatt någon av mina barn för att stå och prata om det hade varit så utan det är mycket annat som vi har processat längs vägen bara när boken släpptes som du säger du har ju också alltid varit väldigt engagerad i samhällsfrågor i skolan och gör ju nu ett jättearbete om gängkriminalitet och är engagerad i de frågorna Så det [00:11:00] kan ju upplevas som jätteutlämnande, för det är ju det.
Men jag tror att när vi står där och pratar så är nog... Alltså när man förstår innebörden och hur mycket det betyder för andra att man står där. Det ger ju också mer kraft till att vilja stå där uppe och prata. Verkligen. Det finns ju inte någon som inte kommer... Som nu när vi var uppe sist. Och när vi träffade dig.
Var det ju. Det var väl flera barn. Alltså känner igen sig i dig. Jag har aldrig. Jag har aldrig fått den uppfattningen. Alltså vänner runt om mig. Att de har gått igenom samma sak som jag. Så jag har alltid. Under alla åren Så har man ju trott att man har varit ganska ensam om det. Men när jag stod där.
Och det kommer fram. Döttrar Och söner till mig och berättar att det är skönt att jag har gått igenom samma sak det stärker det [00:12:00] ännu mer och det är ännu mer jag vill verkligen vara en del av det hela som lyfter Att man inte ska känna sig ensam och inte känna skam. Exakt. Att den här skammen är så förödande Oavsett om det är våld i nära eller psykisk ohälsa.
Eller självmord. Alltså vad det än är för någonting som är svårt i livet Eftersom vi alla går igenom Det finns ingen som kommer undan egentligen. Alla människor har ju sitt. Och det är ju massa bra med det också. Hur man utvecklas och mognar. Och kan hjälpa andra och sådär. Men jag tror att just det där med att.
Att skämmas. Jag har ju skämts jättemycket över att jag har varit en misshandlad kvinna. Jag kunde aldrig identifiera mig med det där. Och skulden inför att man utsatte sina barn för att leva i så många år. Alltså det finns så mycket sånt där. Och det är ju jätteviktigt för oss två att försöka. Hur mer man pratar om det, hur mer försvinner skammen?
Alltså det menande var att det hjälper inte bara honom utan det hjälper en själv att stå där. När [00:13:00] folk efterkommer och säger att de har gått igenom samma sak. Det hjälper inte på andra, det hjälper ju en själv. Det blir som en ytterligare terapisession nästan. Att bearbeta det. Jag sitter och nickar och bara håller med.
Den där skammen är otroligt tung att bära. Och jag känner igen mig i din berättelse Nora. När du säger att... Känna sig ensam. Och även i det Jessica säger med det här med skammen. Men kopplar jag tillbaka till dig Nora. Jag upplevde ofta att jag... Jag tänkte såhär när jag var liten att det kanske är såhär det ska vara.
Men ändå någonstans inuti mig så kände jag att det här är ändå inte rätt. Så det fanns en ganska stark känsla i mig att det var något som var fel även om jag inte riktigt kunde förstå eller sätta ord på det. Kan du känna igen dig i det? Alltså det är såklart att det var normaliserat det var ju vardag.
Men det som fick mig att [00:14:00] förstå att det här så här skulle inte vara Det är ju när jag var hos kompisar Och det var så tyst och det var så fridfullt Och så kom jag hem och så var det tillbaka till det här högljudda Det var bråk Och det var ju inte någon kompis som tog upp någonting heller Jag tog inte heller upp någonting Men alla var så glada och så bra Det var väl framförallt när man var hemma hos någon kompis man märkte att det var annorlunda.
Ni pratade om att Bollibompa, höja volymer. Kan ni berätta vad det var för strategi Det var min storebrors strategi. När mamma pappa bråkade och pappa var våldsam mot mamma Så satte vår storebror mig och min lillebror framför tv'n. Och höjde liksom till högsta volym. För att vi inte skulle höra någonting.
Men vi förstod ju. Liksom vad som hände. Barn är [00:15:00] ju fantastiska på att hitta strategier. Men du Jessica, jag... Du är ju tv-producent och författare och föreläsare. Det är ju ditt jobb och du kommer ju från historia. Du sa så här, jag kunde aldrig identifiera mig med att vara en misshandlad kvinna. Jag tänker att din drivkraft idag att sprida information och kunskap om våld i nära relationer den kommer ju från en plats att du har upplevt det själv.
Hur var Jessica innan det? Fanns det samma drivkrafter och engagemang i... I just de här frågorna. Inte just i våld i nära relation men jag har jobbat som t-producent i 25 år och jag har gjort oerhört många dokumentärserier framförallt på SVT om just samhälls... Till autism spektrat, alltså lyft unga vuxna med Aspergers syndrom [00:16:00] jag har lyft svårt hjärtsjuka barn och hela den problematiken.
Jag har alltid haft ett engagemang som jag upplever viktiga frågor och att sprida kunskap och folkbildat. Så jag har alltid haft det drivet Även under de år jag levde i det här äktenskapet Så gjorde jag många serier och skrev mycket Men det var inte att jag själv Jag vet att jag fick frågan från både tv och tidningar Och bokförlag om jag skulle skriva min egen historia Men jag sa alltid nej Därför att barnen var alldeles för små och att lämna ut min historia är ju att jag lämnar ut deras historia.
Därför att vi har levt i det här innanför de här fyra väggarna tillsammans. Så det var ju inte förrän barnen blev tillräckligt stora då. Och själva kunde ta beslut om att jag skulle skriva den här boken som jag skrev en bok. [00:17:00] Och tv-serien som också heter En våldsam kärlek som kom för några år sedan.
Den handlar inte om mig utan den handlar om våld i nära relation med fyra andra kvinnor.
Min drivkraft att berätta historia har alltid funnits. Men det klart att berätta om sin egen historia har man fått vänta med tills alla var mogna. Mm. Du sa ju det nyss att du även skrivit en bok, en fantastisk bok för övrigt för dig som inte har läst. Vad kan du säga om den? Boken är väldigt kronologisk.
Den börjar med en fantastisk person, en häftig förälskelse med en fantastisk man. Jag hade aldrig träffat något liknande. Det var nästan verkligen sådär att man fick nypa sig i armen. Så fantastiskt var det. Så den börjar där och den slutar med en [00:18:00] rättegång som slutar med att han får fängelse. Hur många kvinnor möter du som ber dig om råd och hjälp?
Ja, det är varje dag.
Mitt jobb som jag har till hundra procent är ju som tv-producent. Det är ju som att göra en mastodont serie för en stor tv-kanal Så jag jobbar ju väldigt väldigt mycket. Men det går alltså inte en enda dag. Inte en dag sen jag släppte boken mars 2023 som inte kvinnor skriver till mig på Messenger. Och anhöriga och...
Polisens socialtjänst men framförallt utsatta kvinnor. Jag vägleder kvinnor genom rättegångar. Jag hänvisar dem till kvinnojourer, jag hjälper varenda kvinna som hör av sig och vill ha hjälp försöker jag hjälpa. Vilken är den vanligaste frågan som du får? [00:19:00] Den vanligaste frågan är varför går man inte efter första slaget?
Vad brukar du spara då? Då brukar jag svara att det är oerhört viktigt att förstå att den här typen av relationer oftast inte är svart eller vit. Utan man lever i en berg- och dalbana där du i ena sekunden är uppsatt på en piedestal och är den mest fantastiska kvinnan på jorden. För att i nästa sekund bli kränkt tillplattad.
Det är hela tiden kyla värme. Jag brukar jämföra det med att stå i en varm härlig dusch Man bara njuter av det här vattnet och sen helt plötsligt stängs den här duschen av och det blir iskallt och vi vet alla hur förfärligt det är att stå där och huden blir bara kallare och kallare och man börjar huttra och sen så sätts den här duschen på igen och den känslan är nästan obetalbar det blir nästan värt att man har stått i den där kalla Kylan innan duschen kommer tillbaka.
Och det är precis så det börjar i den här typen [00:20:00] relationer. Det börjar med att blir utfryst. Så att du vet ju att efter en period av kyla så kommer det en period av värme. Och det är det här som är hela hjärntvätten.
Genom att förövaren växlar mellan kyla och värme så anpassar sig din hjärna helt plötsligt efter hans önskemål och behov. Så varför går man inte efter första slaget Det ju att när du kommer in i de här bättre perioderna Jag vet att det låter jättekonstigt för människor som inte har levt i det. Att förstå det.
Men när man kommer in i de här bra perioderna. Det är de som gör att du behåller hoppet. Hoppet om att det kanske alltid kan fortsätta att vara så.
Och det är oftast mycket lättare att hoppa än att lämna När du har investerat mycket i en relation. Skaffat barn, tagit lån har socialt liv [00:21:00] du kanske inte tror att någon kommer tro på det du har inte råd ekonomiskt att lämna det är så många parametrar ofta att det är lättare att leva på hoppet Vilket man inte ska göra såklart eftersom det aldrig blir någonsin bättre i den här typen relationer.
Det blir bara bara värre.
Det har varit så mycket skola idag och fotbollsträning. Och så har jag en vrål hungrig 15-åring som står och lagar mat bredvid och en hund som vill ha uppmärksamhet. Vi framstår som helt oseriösa. Ni framstår som en helt vanlig familj tänker jag. Och det är väl det som är underbart.
Och det är ju så det är. Livet är ju så här. Ja. Och det är någonting som [00:22:00] jag, om vi ska koppla till, bara liksom spåra ur ämnet lite grann Det är det som jag försöker att visa med min podcast och med det jobbet jag gör. Att livet är sällan polerat och filtrerat och snyggt och perfekt. Livet är så här.
Precis så här är livet. Ja, precis så. Ja, det är jättefint Och vi levde ju ett liv som var där, ju mer... Du lever i. Hur mer polerad måste fasaden vara. Så att. I det familjelivet. Som vi levde på den tiden. Då var ju allt perfekt. Utåt. Det blev väldigt viktigt att. Det skulle vara helt fläckfritt. För att dölja det här kaoset.
Som vi levde i. Jag vet att när jag hade lämnat och fick en ny bostad till mig i vanan då vet jag att jag kunde nästan strunta i att bädda sängen ibland[00:23:00]
skita i och sortera tvätten. Jag kunde stöka ner lite därför att allting skulle vara så perfekt innan. Jag kunde bli så bestraffad också om det inte var perfekt. Hemma exempelvis.
Din egen revolt. Ja verkligen. Anarki i hemmet. Total anarki. Jag raspade runt grejer. För det förde inte vara så perfekt längre. Jag det var väldigt befriande. Men var det inte också väldigt skönt. Att få bestämma själv. De här rutinerna vill jag ha. De här traditionerna vill jag ha. Så här vill jag ha det i mitt liv.
Alltså jag och barnen vill ha det här. Hur var den känslan att bara. När du väl kom dit tänker jag att bara rådde dig och barnen. Helt underbart. Och jag kan. Jag skriver på den andra boken är precis klar nu. Uppföljningen till en våldsam kärlek. Och den handlar ju. [00:24:00] Om när vi då har blivit fria. Då kommer ett nytt helvete såklart i efter våldet.
Och rättegång om att han ska ta barnen ifrån mig och sådär. Så det var ju ett helvete också. Men just den här friheten. Att det är vi. Och att det är inget som gapar och skriker och bråkar. Eller utsätter någon för våld. Kränker. Än idag njuter vi av det. Fast det gått över tio år så... Alltså det är en sån underbar himmelsk känsla.
Som jag ofta hittar tillbaka till. Nora hur svårt är det för dig att dejta och lita på killar? Nu senaste året har jag verkligen hittat ett mönster. Jag var tillsammans med en kille i ett och ett halvt år. När jag gick i åttan till slutet av nian. Han blev... Väldigt kontrollerande i så tidig ålder. [00:25:00] Vi var 14-15 år.
Jag fick inte gå runt i gympabyxor. Jag fick inte ha killkompisar. Jag fick inte gå på fester som börjar i den åldern. Jag fick knappt vara med tjejerna. Jag blev också väldigt isolerad Jag förlorade en massa kompisar. Som jag idag har tagit upp kontakten med. Eller vi har tagit upp kontakten. Men om det fanns liksom ett mönster.
Har du tänkt dig att du sökte dig till? Att jag kanske sökte. Det har varit min tanke. Alltså det är liksom det jag har tänkt i efterhand. Men jag har också märkt att de killarna jag har träffat efter det. Har det aldrig kunnat bli något så här seriöst med. För att när vi har kommit nära så har jag stängt av.
Och hellre bara kastat iväg Eller startat något bråk För att den människan inte ska stå ut med mig För att jag vill bryta det För att det är för bra Eller för att vi har för bra [00:26:00] kontakt Men det är samma sak i vänskapsrelationer Att jag backar Bli helt off För att vi har det så bra Vi är så nära vi ses så ofta Det är för bra för att vara sant Men nu har jag en pojkvän Som är världens snällaste.
Som jag inte tänker släppa. Och där har vi ju pratat så mycket. Du hade nog släppt honom Om inte vi hade pratat väldigt mycket om det här som du tar upp nu. Ja. För att när man märkte då att du. Stängde av de där. Snäll liksom. Så var det ju pratat jättemycket om. Varför man. Gör det, för jag känner igen mig själv i det.
Eftersom jag var ju singel tio år efter min skilsmässa. Jag känner igen mig i allt det där. Gick går ju inte för att tilliten är ju så förstörd. Inte bara till det andra könet men till andra människor då. Men där tycker jag att där pratade vi ju så otroligt mycket om.[00:27:00]
Alltså hur viktigt det är med... Fina relationer och att träffa att vara med snälla människor att du skulle bejaka det istället för skydda killen jag träffar nu eller som jag är tillsammans med när jag liksom var inne i den här på gränsen till nu är det liksom för seriöst det här klarar inte jag då försöker jag hitta fel men det är ju du med mig och bara skaka av det där Och så liksom...
Övade jag på det och bara nej men jag får tänka positivt nu och nu är det bra men det är apropå din före detta när killen du var tillsammans med där i åttan och nian det var så märkligt för att vi pratade ju alla om det jag förstod inte det här det är det som är så läskigt att jag då som gjorde hela jag hade precis gjort den här succé tv-scenen och hållit nära och så [00:28:00] märker ingenting utan det jag märkte var att du slutade Hänga med dina tjejkompisar och att du hade fått ett par skinnbyxor av mig i julklapp som du hade önskat dig.
Och de skulle du inte använda längre de låg längst inne i garderoben. Och du slutade använda mascara. Och jag upplevde att du låg på sängen och stirrade in i väggen. Det var inte Nora. Du blev en annan person. Ändå kunde jag då inte... Dra den, vilket inte är klokt förrän du berättar för mig eller bryter ut alltså jag berättade ju jag berättade några få tolv gånger typ såhär, ja men jag vet bra men det var ju liksom för att du trodde ju så himla bra om honom för att jag vägrade ju säga något annat så att när jag liksom kom till dig och bara såhär nu ska jag göra slut Och du tänkte att det är bra att du har en pojkvän.
Så var det såhär, nej vänta en vecka till. Och så blev det bra med den här killen. Och [00:29:00] sen så kom nästa stora katastrof Och då var det såhär nej men nu gör jag slut Ja men så visste jag inte att han kränkte dig. Då tog ju såhär, vänta då åkte vi hem och hämtade alla Och sen så när vi gjorde slut, då stod mamma till och med utanför bilen.
Och bara såhär, jag står här tills du kommer tillbaka igen. Jag vägrade lämna dig än. Sekund för att det är som absolut farligast när man lämnar oavsett vilken ålder du befinner dig i så jag stod ju med bilen med lyktorna på när du skulle gå in och hämta dina grejer det som jag tycker är så skrämmande är att sånt där kan börja så tidigt jag har verkligen bildat uppfattningen om Att det har blivit trendigt att leva i sådana toxiska relationer i så tidig ålder.
För att jag har tjejkompisar som mår jättedåligt i sina relationer. Och jag säger liksom, men du måste göra slut. Nu är det dags nu har han gjort det här tio gånger om [00:30:00] på loppet av ett halvår. Och till slut så kan han bara säga, nej men jag ska göra slut. Så blir det en sammanscen och sen så kommer liksom ett slag Och jag vet liksom inte vad jag ska göra åt det.
Alltså jag kan liksom inte göra någonting. Du gör ju det som du ska göra. Det vill säga du. Du visar att du finns där. Du ger dig inte. Du samlar bevis. Du. Pratar med föräldrar. Alltså du gör ju så mycket som du kan. Det är ju inte att du inte gör ingenting. Och jag tänker att det viktigaste som du säger Nora.
Det är att våga prata om det. Och våga finnas där. Och det gäller väl. Oavsett vilken problematik det är och hur gammal du är generellt sett men jag tänker att det här är så viktiga frågor att prata om oavsett hur gamla vi är om vi är 40, 50 eller om vi är 18 hur det är i relation vad är kärlek och hur ska vi vara mot varandra det är helt ovärderligt att ha människor runt [00:31:00] omkring som vågar ställa de frågorna och som vågar säga de där sakerna det handlar ju I syvende och sista handlar det om värderingar.
Alltså för att vi ska komma till bukt med, det är alltså en jämställdhetsfråga. Man måste börja när barnen är riktigt riktigt små. Alltså en genusfråga, man måste börja när barnen är på dagis Snopp och snippa är lika mycket värt. Och jag håller på nu och ska göra en helt ny serie för SVT nästa år. Om sexuellt våld Och där är ju sexuellt våld bland unga är ju jätte, jätte vanligt.
Alltså sexuellt våld i unga nära relation. Så det ska bli otroligt spännande och viktigt att börja göra den serien. Alltså ni gör ett otroligt jobb Med att sprida kunskap och information och ni är [00:32:00] ju med i den här podden för att dels blev jag så himla tagen av när jag träffade er och tänkte att det här är så otroligt viktiga frågor att lyfta.
Dels för att jag själv har levt ett liv som jag tänker att barn inte ska behöva leva. Jag har också levt i egen vuxenrelation med våld och destruktivitet. Och jag jobbar även inom skolan och har gjort det i nästan 25 år. Med de absolut härligaste barnen som behöver det mesta hjälpen. Så för mig är det här brinnande frågor som ligger mig otroligt varmt om hjärtat.
Så därför är ni här. Och det glädjer mig otroligt mycket att få... Lyssna på er och prata med er men också jag blir så sjukt inspirerad av det som ni gör. Ni sprider det ni sprider både er historia och kunskap. Och tänk er också när ni gör det så tvättar ni bort den där skammen som vi pratar om. [00:33:00] Ju mer vi pratar om saker och ting, desto lättare blir det att både orka och våga lyssna men också att våga prata om det.
Att våga säga, det där har jag också varit med om. Eller våga ställa frågor. Och Ja det är fantastiskt. Jag känner när jag tänker på barn, alltså barnen. Alltså vi vuxna är en sak, men just så många barn som det finns som är utsatta på olika sätt, som bär den där skulden och skammen. Alltså det är så tröstlöst.
Och jag hoppas så att vi är så många, du också, vi är så många som måste bidra till att... Att lyfta alla olika frågor som är kopplade till olika typer av utsatthet. Men just det där att bära det där som barn med tyngden på sina axlar. Hoppfullheten tycker jag ligger så mycket i vanliga människor, [00:34:00] i samhället.
Alltså hur mer kunskap... Vanliga människor som vi, som du och jag, hur mer vi förstår hur mer vi vet, hur mer kan vi hjälpa våra barns kompisar våra grannar våra arbetskamrater. Det finns en enorm hoppfullhet i att... I kunskap. Därför att det finns en helt fantastisk värld där ute som är så långt ifrån våld och övergrepp och kränkningar.
Det finns mycket ljus och jag kan tänka så här ibland att vi är så livsglada i vår familj Nu kanske vi är föddes sådana, men vi har ju så otroligt mycket glädje på att vi har gått igenom det där helvetet. Alltså vi uppskattar det lilla hela tiden. Och finner kraft i varandra verkar det som. Ja, [00:35:00] jättemycket.
Vad du får hoppa på. Jag skulle säga det du säger, all den här kunskapen Alltså det är ju lättare sagt än gjort att ta ett steg och berätta sin historia men desto fler som gör det hjälper ju andra så att vi ens har gjort det, det är ju en process till att fler och fler gör det och till slut så kanske det blir liksom ett community-projekt Där liksom fler och fler hoppar.
Alltså att man liksom belyser hela. Inte belyser. Eller hur heter det? Fast med en yogatänd eller någonting. Det var ju bara liksom. Man omfamnar. Liksom. Precis. Det är som en rörelse. Ja men ni förstår vad jag menar. Absolut. Absolut. Tvätta bort skammen. Öppna upp folks ögon. Och faktiskt våga prata om svåra saker.
Ja [00:36:00] Och oavsett om det är utsatthet missbruk våld, missbruk vad det än må vara. Att det inte mår bra och gå bära på det är ju förödande. Och inte ta hjälp och inte få hjälp då. Men det är som mobbning exempelvis. Det är samma sak där det är så otroligt viktigt att prata om. Det är väldigt viktigt att inkludera människor.
Att vara en inkluderande människa. Det är det finaste man kan vara. Ja. Att se andra. Och att den här klyschan som är så sann att behandla andra som du vill bli behandlad själv. Det är en sån enkel regel. Att vara snäll. Shit vilka livstips som ni haglar ur er här på sluttampen. Men om vi ska sammanfatta det här för oss själva och för de som lyssnar så...
Mor och dotter som har haft ett stort trauma med [00:37:00] våld i hemmet över tio år. Har ändå tagit sig igenom det sorgliga helvetet och kommit ut på andra sidan med stöd och hjälp. Och är kanske starkare och gladare än någonsin och finner kraft i varandra. Men fortsätter på olika sätt att sprida kunskap och inspiration och förmåga Acceptans i världen och i Sverige olika vis oavsett om det är till en kompis Nora som är i en förgiftande relation eller om det är som tv-producent och gör dokumentärer som sänds på Sveriges Television så är det, ni bidrar otroligt mycket.
Och bara det är inspirerande. Ja, vi ska skriva en bok tillsammans där vi skriver ett annat kapitel. Därför att vad Nora gör som är så viktigt och så unikt i Sverige, eller kanske i hela världen, det är ju att hon som väldigt ung berättar sin [00:38:00] historia ur ett barnperspektiv. Många som berättar ur ett barnperspektiv är redan vuxna och pratar om hur det var när de var barn.
Men du... Gör det nu Då har det modet Och styrkan att göra det Och Vi har ju sett hur det har gett Unga människor Då kom den här idén om att skriva varsitt kapitel Egentligen om samma situationer Men att man ser det faktiskt Man upplever det på olika sätt Det var upplevelser som jag inte Har upplevt på samma sätt som du Och tvärtom Där tror jag Där hoppas vi kan hjälpa Många människor, framförallt unga människor Absolut När kommer den boken?
Ja, nu släpps ju min andra bok Så vi kommer kanske börja skriva den boken Till våren eller sommaren Det finns ju som absolut inte någon sån Den här boken kommer ut det här datumet Därför att du går ju sista året vid gymnasiet Och pluggar ju [00:39:00] jättemycket Och jag är inne i jättemycket jobb Så att Vi har ju skaffat ett landställe ute på en helt öde ö på västkusten, det går inte ens att färga till den där ön och det är väldigt bra att ha den där lilla lilla huset på den där ön därför att där kan vi sitta och skriva ju.
Så länge det finns internet, ingen båt men internet finns i alla fall. Knappt, knappt skulle jag säga. Det är lite analoga. Det var härligt. Och jag ser framför mig Vedeldad Bastu, nakenbad, kamin, pulver kaffe, sockor, ljus. Verkligen, alltså verkligen. Wow. Och wifi som försvinner efter en dag.
Jag vet det är jätteskönt Och Nora spelar ju saxofon Så hon Du [00:40:00] kanske kan dra en trull upp nu Det är en skoja Du kan spela för fiskarna också Det kanske blir såhär helt magiskt Att sitta där Du är som näcken fast en kvinnlig saxofon modell Så roligt att du sa näcken för att igår när jag skrev ett kapitel Sista kapitlet Ja sista kapitlet i boken för att lämna oss in idag Då så skrev jag just om näcken Därför att jag skrämde ju så mycket när ni var små För att de inte skulle gå till bäcken Så skrämde de om näcken Att de måste akta sig Funkade det då då?
Ja, alltså de var livrädda fortfarande. Min morfar hade en granne som var mycket äldre och han brukade bjuda på kakor Han var liksom världens finaste människa. Och när man skulle komma till honom så behövde man gå förbi den här bäcken. Men det var ju aldrig igång än. Och jag upplever fortfarande Att ni inte riktigt vet om man finns Nej men för [00:41:00] att när vi är måste morfar Då brukar Jag och min lillebror brukar alltid stanna upp lite längre Och så ska man typ ta ett glas vatten Och så är det bäcksvart ute Mot bäcken Man hör bäcken Och så bara sitter man där Och man inbillar sig att man ser honom Eller hör musiken För att man står där och det är helt kolsvart Så man försöker se en gestalt Så är det en fiol Du får sitta där på er ö På en sten och spela saxofon Och göra sånt i din egen KBT Eller något sånt där i mörkret Det är ju det, musiken för dig är ju 100% Alltså på riktigt seriöst De har ju alltid sjungit jättemycket Både i kör och solo Och spelat instrument Det har ju varit din terapi Nästan mer än terapeuter Och för min son Min yngsta son har det varit fotbollen Men fotbollen har varit [00:42:00] för mig också När jag spelar fotboll Nu har jag precis slutat Men musiken är nog det som har hjälpt dig Terapeutiskt tror jag Och så är det ju Rörelse och musik Är ju som terapi och medicin Verkligen Det kan jag skriva under Jag tänker att finns olika slags terapi Både pratterapi Kroppsterapi Och så finns det en massa olika Sätt att anamma trauman och sår på.
Jag vet inte om ni har läst den boken The Body Keeps the Score. Nej. Alltså det är mitt boktips till er. Den är fantastisk. Den är otroligt mycket forskningsbaserad och sådär. Den är rätt tung. Men den är fantastisk Den har hjälpt mig terapeutiskt sett. Den ska vi läsa. Tack för tipsen. Men nu har jag gett er ett boktips.
Nu vill jag ju förstås [00:43:00] slå ett slag Jessica för din bok. En våldsam kärlek. Förstås. Och så får vi hålla utkik efter din kommande bok. Och er bok tillsammans. Jag ser jättemycket fram emot det. Vi kanske till och med kan ta en till poddinspelning när den boken släpps. Så får vi se var ni är då. Ja, verkligen.
Ja Hur ska vi runda av det här poddavsnittet? Det har varit lite högt och lågt tycker jag. Det har varit ett kämpigt ämne, våld i nära relationer och nästan slåss för sitt liv. Hundar och katter som har stört vår ordning lite grann. Hur ska vi runda av det här? Jag vet inte. Jag vet
Nej att vi har haft en trevlig stund. Och jag tycker det är viktigt att även oavsett om man pratar om tunga ämnen. [00:44:00] Så man får inte glömma bort glädjen. Och att man kan skämta om saker och ting. Efter den långa tunneln finns ett ljus. Verkligen. Ja, det riktigt Där fick du till det. Jag tänker att det är så himla härligt också att kunna göra det här.
Jag tänker humor, är inte det också en terapiform? Jo, vi har verkligen använt oss av pratterapi, det tänkte jag säga förut Men desto mer vi pratar med varandra, desto mer pratläkare vi Men vår humor, även dina bröder och mormor Men du, jag och mormor det är vi tre Jag kan ta ett exempel Jag kan säga ett exempel Ibland, vi kollar väldigt mycket på serier tillsammans Och så fort vi märker minsta destruktiva så säger vi att det är den varma kalla duschen Du tar ut grejer från min föreläsning Det är det som är så [00:45:00] roligt Nora skojar med mig Jag kan inte säga någonting utan att hon säger Jaja mamma det är bara ur dalbanan Skojar med kommentarer Men det är ett sätt att lära också Jag tänkte säga det för dig också Att prata med andra Och berätta sin historia Men att Eftersom jag Nej det är viktigt att Mina kompisar vet min historia Så som jag Vill veta deras historia och de vill dela med sig om sin historia kanske jobb i skilsmässa av otrohet bland föräldrar så har det ju på något sätt blivit att för att det inte ska bli så djupt så kan man skämta om det istället, ja nej men gud ta inte det så seriöst, tyck inte synda mig alltså så drar man ett skämt istället typ fast man fortfarande pratar om det seriöst för att man liksom ja, man vill det, men det tycker jag också kan hjälpa liksom men då är det bara jag som får skämta om mina grejer Och de får bara skämta om sina...
Ja just det, precis. Det är [00:46:00] bra regler. Ungefär som det här med att man alltid kan skratta med någon och aldrig åt någon exakt.
Jag tycker det var en fin avrundning. Att humor och skratt är också otroligt viktigt. För att livet, det är där vi vill vara. Livet är... Inte den där perfekta ytan som vi ska gömma oss bakom. Livet är det där upp och ner. Berg och dalbanor. Och det är, livet ska vara liv. Det ska vara skratt det ska vara glädje det ska vara sorg och allt däremellan Men det ska inte vara våld och destruktivitet.
Kärlek har ingenting med kränkningar att göra. Nej. Kärlek ska vara fint Sen kan kärlek innehålla massa. Sorg och man kan bli arg. Och man kan bli irriterad. Allt går upp och ner. Men aldrig våld. Nej aldrig våld. [00:47:00] Du tycker att man kan avsluta den här podden. Vi bara pratar och pratar. Jag skulle tycka att det är så jävla mysigt att sitta i ett kök Och käka middag med er ikväll.
Jag tror att vi skulle fortsätta hela kvällen. Det skulle vara jättetrevligt. Välkommen här. Jag tänker att.
Om det är någon här som lyssnar, som känner att jag är i ett förhållande eller en relation som inte är bra för mig, som är destruktiv, som kan känna igen sig i de där mönstren, att bli isolerad, tappa bort sig själv, till och med bli utsatt för våld. Vad kan den kvinnan, eller för den saken skulle mannen, göra?
Vad är det första den ska göra? Kan vi skicka med som ett riktigt kraftfullt tips på slutet? Ja precis Som Nora säger Du ska lämna Men jag skulle ändå rekommendera Att man kontaktar en kvinnojour Därför att du kan vara anonym och kvinnojour har enormt mycket [00:48:00] kunskap om hur du kan eventuellt skaffa ett målställande beträde, göra en polisanmälan, skydda dig och barnen.
Du kommer få mycket vägledning så jag skulle säga att steg ett är att kontakta kvinnokor om man tycker att det är jobbigt eller inte har någon runt sig som man har förtroende för annars ska man verkligen prata med en vän därför att det låter så konstigt men när du väl har anförtroende till en person så kommer det att kännas lättare Därför att den här hemligheten som man bär, man bär ju på en sån hemlighet som gör så ont.
Men det är ingen hemlighet längre när du väl har, och om det är så att det är livshotande det klart att du måste ringa 112 såklart Men att det finns så mycket hjälp att få. Polisen har mycket kunskap idag Det är mycket bättre nu än vad det var för tio år [00:49:00] sedan Och det finns jättemånga organisationer Och är du ung så kan du springa till bris Barnens rätt i samhället Du kan ringa kvinnofrids linjen Det finns människor där ute dygnet runt Som finns där för dig Och som lyssnar på dig Och som vill inget heller än att hjälpa dig Vi slår ett slag för alla kvinnojourer där ute i landet som gör ett fantastiskt troligt jobb.
Men jag tror att vi kanske ska avrunda med att säga så här, som du Nora också sa i början, att du är inte ensam. Och ju mer vi pratar om saker och ting, desto mindre skam växer och desto mer kan vi hjälpa varandra. Och även de som i framtiden kanske hamnar i samma saker. Nu fortsätter livet för er där hemma med hungriga barn och hundar [00:50:00] och allting.
Jag har lovat att jag ska titta på slutet på en film med min son innan vi ska gå och sova. Vi kollade på Shrek igår jag och barnen. Jag har sett den flera gånger Men vi skrattar ihjäl oss Det är så mycket vuxenhumor och barnhumor Jag skrattar så mycket Det är det som är det bästa Med barnfilmen När de lägger i vuxen skämt Så att den annan också blir såhär Den kan vi titta på för den är asbra Vi håller på tvåan bara.
Bra. Bra tips faktiskt. Det var fantastiskt roligt att få ha er med på podden. Och hoppas att vi kan höras i något annat tillfälle. Och jag ser sjukt mycket fram emot att få ta del av er podcast Perspektivbok. Tack snälla för att vi fick vara med. Ja, jätteroligt. Hej kära poddlyssnare. Du, tusen tack för att du [00:51:00] har spenderat tid med mig i det här avsnittet.
Om du gillar det du hör, tryck då på gilla, kommentera någonting kanske eller följ och prenumerera. På så vis så ger du ju podden massa kärlek och stjärnor och glitter så fler kan ta del av mina samtal Och jag får synas, för det vill jag ju. Jag vill ju dela alla de härliga samtalen som jag har. Tack återigen.
Vi hörs i nästa avsnitt och du ta hand om dig tills dess och kom ihåg att det är du som kan förändra ditt liv och det är du som styr skutan. Puss och kram på dig.